Allmänt

Tankar efter vinthundsträff

Ja, i förmiddags begav jag mig iväg till Åkeshov med Meta & Skurk. Vi skulle ta en promenad med andra vinthundar.

Vi gick i ett riktigt trevligt område med inhägnad ”agilityplan” och skog och sjö. Tyvärr gick jag inte och njöt av miljön eller småpratade, utan hade istället fokus på Skurk som var superstressad. (Vilket jag nog också var!)

Kombinationen av att gå så länge i skogen i HALSBAND och koppel (för självklart glömde jag hans sele hemma i Karlskoga…), se andra hundar träna och springa och gå i en grupp med hundar utan att få hälsa.. Njaa. Det är inte riktigt Skurks favorit 😉 Jag hade liksom inte samvete att lämna min ögonsten hemma när jag skulle ut i skogen, så ja, han fick ju följa med såklart. Undrar såhär i efterhand om det var så bra. Jag utsatte honom för en situation som inte var schysst mot honom, och jag handlade inte efter hans bästa, verkligen inte.

När en av ägarna till slut klagade på huvudvärk på grund av hans skällande, så sa jag till honom på skarpen och tog i hans huvud. Lite för hårt, för Skurk visade tänderna åt mig som svar. (Gjorde han nåt mer också? Vet ej..) Fyfan, då fick jag gråten i halsen. Jag har alltså korrigerat min hund, så pass att den inte längre litar på mig och svarar med att osäkert visa tänderna. Det är inte så vi tränar, vilket också märktes på hur han reagerade. Vi tränar på ett helt annat sätt, vi tränar med belöningar. Och vi jobbar med orsaken till problemen (som i det här fallet; stress och frustration) istället för det vi ser på ytan. Men varför, varför, varför dras man med av stämningen? Varför påverkas man av andra runtomkring, för att man TROR att man har förväntningar på sig att agera på ett visst sätt?

Nej, jag ska tänka mig för hädanefter. På Skurks bästa i första hand. Ge honom det han behöver. I avslappnade former och med människor och hundar jag är avslappnad med. Som förstår hur vi tränar och som uppskattar oss för det :o)

Älskade lilla Skurk! ❤

För er som undrar om Meta så måste jag ju skriva några rader också! Hon släpptes tillsammans med en stilig greyhoundhane vid namn Curre, vilket hon gillade såklart! Jäääääääklar vad de sprang! Hon fick även testa att hoppa över agilityhinder, även om hon inte riktigt verkade förstå vad vi gjorde, hihi 🙂 På vägen hem tog vi sällskap av just Curre med matte Johanna till bussen. Jättetrevliga båda två 🙂

Ninni har lagt ut bilder på sin fina blogg. Tryck HÄR!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s