Företaget · Film · Hundträning

Att vara eller att icke vara..

..företagare, det är frågan..

Har på senare tiden börjat vela. Jag har förfrågningar, men vet inte när jag ska pricka in kurserna. Jag liksom skjuter allt ifrån mig.

Misstolka mig inte – jag tycker att det är otroligt kul att hålla kurs! Annars hade jag ju inte blivit instruktör 😉 Det är riktigt lärorikt och utvecklande! Just nu känner jag bara att jag vill sätta mig själv och Skurk först, precis som jag sa i höstas när jag höll på att gå in i väggen. Jag känner fortfarande så.

Skurk ska få sina kurser, sin tid! Han har i princip inte kommit någonstans (tycker jag) sen jag slutade mina hundiga studier i Forshaga för.. ja, för nästan två år sen! Nu har han dessutom fått diagnos, att han har spondylos. Hur länge kommer man kunna träna med honom såhär aktivt? Jag vet inte, ingen vet.. Jag vill ta tillvara på den tiden hur som helst!

Senaste tiden har jag studerat heltid på plats, vikarierat som fritidsledare, varit projektledare för en idrottsskola, idrottstränare tre dagar i veckan och samtidigt egen företagare. Jag skulle bara vilja njuta av att lägga ner hela min inkomst (hihi) och fritid på Skurk och på hunderiet. På att JAG ska får lära mig nåt nytt, för det behövs verkligen också. JAG vill gå kurser och utbilda mig! Det var också något som jag slutade med ungefär samtidigt som jag tog farväl av Forshaga, att gå kurser själv alltså. Man känner ju en viss press som instruktör, och jag känner att jag behöver lära mig mer för att kunna bli en bättre sådan dessutom..

Med andra ord; Skurk och jag behöver utvecklas båda två. I vår takt, utan tidspress.

I vår ska jag ut på en 6 veckor lång praktik, och då kommer jag inte ens att befinna mig i Karlskoga, som det ser ut nu. (Skriver mer om praktiken i ett annat inlägg) Det gör såklart det hela mycket svårare med kursplaneringen. Dessutom kommer sista månaden fram till 1 juni var hektisk som satan med projektrapporter och lektioner som ska hållas. Den 1 juni tar jag examen, och efter det vet jag ingenting. Jag vet bara att jag måste ha ett jobb då, men vet i dagsläget varken hur eller var jag kommer jobba. Eller var jag kommer bo, för den delen.

Det tar liksom emot. Mitt lilla företag hade jag ju stora planer för, och det är mitt verk. Och livet går upp och ner, ibland har man mer tid, ibland mindre. Kanske kommer jag ångra mig, kanske inte. Men jag tror att en paus kan vara bra på alla sätt. Det finns så otroligt många duktiga (duktigare!) människor i hundsverige, så jag känner inte att jag lämnar något tomt hål.

Jag vet inte. Jag får fundera vidare.

Nu ska jag ut och springa en kortis med mamma och hundarna! Min tanke var att springa med både Indra och Skurk i lina om jag får till det bra. Vi får se! 😉

En film från i Forshaga när Tina åkte med Skurk. Jag saknar det..

Annonser

En reaktion till “Att vara eller att icke vara..

  1. Om du ens har tankarna på att det inte är rätt i tiden nu är det nog meningen att vänta med företaget. Har man varit nära väggen så gäller det att lyssna på sin magkänsla och fokusera på det som känns rätt. Att ta vara på sig själv och inte lägga in mer aktiviteter än man känner att man klarar av.

    Lev nu och låt företaget bero om det är det som känns bäst. Det hindrar ju inte att du drar igång det längre fram när allt känns ok igen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s