Skurks diagnos och rehabilitering

Gråtattacker blev skogspromenad

Dagen började väl i princip med att pappa hörde av sig på Viber och frågade om jag skulle med ut och gå i Villingsberg. ”Nja, jag vet ju inte för Skurk”, fick jag svara.

Efter att sedan ha pratat med mamma i telefonen och resonerat så bestämde vi oss för att jag skulle ta de där korta koppelpromenaderna i skritt istället, tills att vi varit på Strömsholm och fått nya restriktioner.

När jag la på luren började tårarna rinna, mer och mer. Jag tror inte att man förstår om man inte själv är där (eller om man inte är känslig som mig), men det var hemskt. Hemskt att behöva tacka nej för att vi ska göra annat – Som att gå en kort promenad i koppel i skrittempo…

Jag tänkte på hur Skurk hade varit igår. Trots ridhusträningen när vi tränade lydnad, så gick han fram och tillbaka och sökte kontakt med mig och ville få igång mig. Det var EN dag. Hur skulle han inte bli efter flera dagar med enbart dessa koppelpromenader?

Nej. Storgråtandes ringde jag upp mamma och pappa igen och frågade om de hade åkt än. Som tur var hade de inte det. Vi följde med.

Mitt resonemang? Visst, jag kan tänka på vad jag gör med Skurk, men jag vill inte ta ifrån honom hans livsglädje och livskvalitet. Kanske har vi tur på Strömsholm och får nya råd. Hur som helst kan jag vänta dagarna som går dit innan jag gör något.

Och det var SÅ värt det. Vi började promenaden med att skritta i selen, och ibland manade jag på honom så att han fick dra och jag höll emot. Då blev det lite dragträning i skritt, inga problem! Det funkade jättebra. Efter ett tag, när han var uppvärmd, släppte jag honom och han fick gå lös resten av promenaden.

Han fick springa med Indra och Nickie och som vanligt bara flyyyygde han fram i terrängen och sprang efter pinnar som han fick leta upp. Faktiskt är det bra träning att gå och bära pinnar, så det passar ju verkligen Skurk 🙂 Det är en sån fröjd att se honom så, för han är verkligen lycklig. Det är Skurk i ett nötskal.

I slutet av promenaden kopplade jag på honom igen, och så skrittade vi och varvade ner sista biten. Hela tiden hade han på sig sitt täcke.

När han skulle in i bilen igen blev han lyft.

Det är ändå så små saker det här, men man tänker ju till lite. Såna här saker har jag ju inga problem med att göra i framtiden. Vi är lyckliga båda två över den här lösningen. Hoppas att det kan funka såhär.

Nu väntar vi bara på Strömsholms tid, så får vi se vad de säger…

Annonser

5 reaktioner till “Gråtattacker blev skogspromenad

  1. Du är duktig Petra. Det kommer blir bra, för jag är övertygad du vet själv vad som är bäst för Skurk. Det är viktigt att ta till sig alla råd och tankar från olika håll men i slutänden är det du som vet bäst. Och det är helt okej att vara ledsen och uppgiven över det.. För efteråt så brukar tankarna bli klarare.

    Det är förövrigt pojkvännens katt.. Kom på att det inte framgick 😉

  2. Hihi ja nog är det en fågel allt. Dom är så himla vackra tjädrarna. Mäktiga som få 🙂
    Vad skönt att du ska iväg till Strömsholm Petra, jag hoppas verkligen att ni kommer komma fram till en bra lösning för dig och finaste skurken.

  3. Lider verkligen med er och kan inte tänka mig så svårt ni måste ha det och all denna oro! Men det var ju skönt att det gick så bra på promenaden endå!
    Tror att ni kommer klara det här med bravur 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s