Hundträning

Att skilja på lydnadsträning och uppfostran?

Ofta får man höra att man ska skilja på lydnadsträning och uppfostran, att det inte är samma sak. Jag ska försöka reda ut mina tankar kring detta.

Det sägs ofta att man på lydnadsplanen fokuserar mycket på detaljer och rätt attityd, medans det viktigaste i vardagen är ATT hunden gör det man vill. Vad hunden sedan har för attityd eller motivation är inte riktigt väsentligt. Bara den gör det!

Jag tänker såhär:

Först och främst, hunden är en hund. Ett annat djur. Bara så att jag har nämnt det liksom. Det betyder att de inte fungerar som människor. En hund har hundiga instinkter och agerar därefter. Hunden väljer det beteende som är mest naturligt och som den tjänar mest på. Sen är det upp till oss om vi ska lära hunden hur den ska göra istället.

Sen tänker jag att det är vi, människorna, som skiljer på lydnadsträning och uppfostran. Hundarna gör det inte. De lär sig på samma sätt jämt. Det är liksom inte så att de har en inbyggd mekanism som gör att de funkar skitbra på brukshundklubben, och sedan får inlärningssvårigheter i alla andra miljöer.

I mina ögon handlar det inte alls om att ha ”bra pli” på sin hund. Jag säger bara: inlärning, inlärning, inlärning. Allt handlar om inlärning. Och hundarna lär sig på samma sätt oavsett vilken plats man är på och vilka störningar man är i – OM (nu kommer det viktiga:) man har lärt in på ett målmedvetet sätt, har en plan, och sedan successivt har ökat störningar och bytt miljöer.

Hur bra man vill att ens hund ska klara störningar, hur bra signalsäkerhet man ska ha, och hur man vill utveckla sin inlärning är upp till var och en. Men det går inte om man inte har lärt sin hund det. Jag har otroligt svårt att tro att alla hundar klarar att ligga kvar mitt på stan om hunden aldrig har tränat stadga på sitt liggkommando, som annars utförs med en handrörelse på köksgolvet hemma.

Och var är det för konstigt snack om ”kravfas”?! Vem fan vill jobba utan lön? 😀 Eftersom mina hundar inte jobbar för att undvika obehag, så jobbar de för att uppnå belöning. Belöningen kan variera, ibland ett muntligt beröm, en klapp eller en godis, och ibland lek. Däremot vill jag inte fastna vid att belöna samma beteende för länge. Om min hund kan sitta i 5 sekunder på kommando, så tänker jag inte fortsätta belöna min hund för 5 sekunder för resten av dess liv! Jag utökar ”kraven”, höjer kriterierna, men det betyder inte att jag slutar att belöna. Jag vill träna hunden att bli bättre och bättre hela tiden, både på brukshundklubben och i vardagen. Precis som människor, tycker jag att hundar ska få rätt till att utveckla sig. Vem vill fastna på att göra samma sorts arbete, och dessutom oavlönat för all framtid? 😀

Själv övertränar jag gärna. Jag vill inte att mina kommandon ska vara situationsbundna till just en lydnadsplan. Jag tänker att när en hund kan ett kommando i vilken situation, avstånd från föraren och plats som helst, ja inte förrän då kan den kommandot på riktigt. Därför försöker jag träna lydnadsinkallningar, fotgående, ställande, apporteringar o.s.v i både skogen och mitt på stan. Och där jag råkar befinna mig för tillfället.

Det är vårt uppdrag som hundägare att lära vår hund hur den ska bete sig i samhället – och inte nödvändigtvis säga åt vad som är fel. (Självklart skulle jag stoppa min hund om den gjorde utfall, men utan att lägga i mina känslor eller bestraffa den. Den skulle ändå inte vara mottaglig när den är sådär uppe i varv. Jag skulle ta den åt sidan och sedan lägga ner krut på att lära hunden hur man SKA göra vid hundmöten, och sedan kunna minska avståndet successivt igen) Är ni med på skillnaden? Jag vill hellre bygga upp ett beteende kring hur man beter sig vid rådjur, än att bestraffa varje gång den drar iväg. Eller att jag lär min hund att komma på kommando oavsett störning, istället för att lära in ett ”Nej” som hunden inte förstår. (Hur ska den veta vilket av alla beteenden den gör som är förbjudet, och vad ska den göra istället? Och hur lär man förresten in ett ”Nej” på ett rättvist sätt?)

Ja, såhär tänker jag kring vardagslydnad lite kortfattat alltså. Och ja, jag arbetar med belöningsbaserad träning. Det känns liksom mest humant och rättvist för hundarna. Varför straffa dem för att vi inte klarar av att lära dem?

Men – kanske har jag en lätt hund? Jag ”har ju kelpie”? En förutsättning för att kunna träna belöningsfokuserat är ju att man har en hund som kan ta emot belöningar och förstå att det är belöningar. Än har jag inte tränat en hund som inte gillar belöningar (t.ex. äta/leka/få klapp & beröm), så skulle jag möta en sån skulle jag kanske ändra uppfattning. Men då jag inte har gjort det, tänker jag alltså såhär, fortfarande.. 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s