Hundträning

Fyra hundsporter på kort tid

Hej hopp! Nu vet jag inte vem av oss som är tröttast – jag eller Skurk?

Igår kväll efter jobbet for jag, Bella och Gunilla till brukshundklubben och tränade. För vår del blev det framförallt lydnad (med skott! kanonbra träning!), men också ett varv på rallybanan och ett skojvarv på agilityplanen. Det blev bra uppslutning med ekipage nere på appellplanerna när vi tränade då det kom fler dit. Några bekanta ansikten, kul! Väldigt bra att få träna med störningar och andra duktiga runt sig. Jag hade en toppenbra känsla när vi var på planen, vågade träna på som vanligt, stoja och tjoa och Skurk var så duktig, men när jag kom hem blev jag tagen av tankarna och känslorna. ”Har jag skämt ut mig nu?” och ”Jag kanske inte skulle ha gjort sådär..” Tokigt är vad det är. Då kan ni förstå hur jag känner mig på tävling om jag knappt vågar träna på min egen hemmaklubb 😉 Jag är inte duktig nu, och om jag aldrig vågar utsätta mig för såna situationer kommer jag inte bli det heller!

I förmiddags var det dags igen! Då åkte Bella och jag till Karlsdal och spårade med våra fyrfota vänner. (Varav en av dem var en villig och otroligt snygg löptik, men min prins var duktig ändå!) Det gick kanon för allihopa, och Bella ska ta åt sig, för Madde är riktigt grym i spåret 🙂 Skurk fick prova ett RIKTIGT appellspår, det vill säga, helt enligt reglerna, och på äng, vilket är första gången för oss!

Fast nu la Bella spåret åt oss, så la jag åt henne istället. Man får passa på att byta spårläggare när man har sällskap ut i spårskogarna! Skurks spår gick i alla fall bra. Det var en öppen äng och det blåste, så han hade stundvis svårt att hitta till spårkärnan, och gick på vittringen istället. Men i stora delar följde han spårkärnan! Han missade de två första apporterna fast att han klev över dem i princip, o i mitten av spåret fick jag ta in honom, stryka lite på honom, och låta honom andas. Vi hade kört ett lydnadspass med budföring precis innan och det kändes som att hans hjärna kokade lite där i solen (som Bella så fint uttryckte sig, haha). Efter det gick resten av spåret riktigt bra, och när han kom fram till slutapporten tog han slutapporten i munnen och la sig – mitt i spåret, precis där han var. Krafterna var helt slut. ”Mission complete” tänkte han nog. Och det var det ju.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s