Hundträning

Spår och bråk

Idag har vi spårat! Då jag har lite brist på att ta mig till bra ställen utan cykel eller bil, så gick jag ner till sjön och hundrastgården för att lägga spår. Medan jag la spåren låg Skurk platsliggning, och Caesar satt i hundrastgården (stängslet som syns till höger i bild). Sisådär tjugo steg in på det andra spåret upptäcker jag att jag har en staffe hack i häl som ville hjälpa till 😉 Då har han alltså HOPPAT över staketet och sprungit raka vägen till mig! Herregud! Det kallas motivation…

20120921-133604.jpg

Motivation fick jag också se när jag stod och fotade bilden ovan. Hade gått klart spåren och gått tillbaka till hundarna. Tänkte dokumentera spårmarkerna, så tog upp mobilen och fotade. Då ser jag en staffe i bild, denna gång i full färd mot spåret – för han kom ju ihåg att det låg leksak där… Han är inte dum, inte! Detta är skillnaden mellan vallhund och terrier. Vallhunden ligger duktigt kvar okopplad på sin plats – medan terriern plöjer staket och springer efter leksak som lämnats flera minuter innan. Hahaha! Härlig hund! 😀

20120921-133618.jpg

Spåret på denna bild tänkte jag att Caesar skulle få testa efter en dryg timme. Svår början kanske, med asfalt varvat med gräs. Men jag tänkte att jag gör det till en ”vi-är-bara-ute-och-går-och-så-får-vi-se-om-vi-hittar-några-dofter-promenad”. Han hittade inga dofter. Bröt där och tog med mig resultatet hem. Vill inte att han ska gå och strosa och sen belönas för leksaken som låg i slutet. Nästa gång lägger jag ett lättare spår/övning åt honom istället!

Skurk fick istället både det här spåret och ängsspåret. Detta gick han först, och han stretade lite åt alla håll, så jag fick sätta honom ner. Mer stundvis SPÅRADE han så noga och fint på ASFALTEN så jag trodde jag skulle svimma av stolthet, haha!

Ängsspåret var full fart ut och bra tempo hela vägen. Han behövde ingen hjälp direkt och spårade fullt ut i linan. Jag var på väg att ta in honom när han stretade tio meter bort och jag muttrade ”Vart ska du nu då”. Jo han tänkte bara hämta apporten, eftersom matte varit säker på att hon skulle gå tio meter åt höger.. haha, bästa Skurk!

Tyvärr har hundarna rykt ihop igen. (Det händer inte bara en gång per dag om man säger så.. – men däremellan är de som vanligt?!) Denna gång var vi på på väg hem efter att ha lagt spåren, när en gubbe dykter upp jämsides med oss och ropar på hundarna, och Caesar springer fram för att hälsa. Båda hundarna var kopplade och jag kortade upp Skurks koppel, då jag kände på mig att det kunde bli spänt. Och det blev det, snabbare än ögat. Caesar kom tillbaka och då smällde det. De slogs mitt på öppen gata och gubben bara stod och tittade på. Jag hade svårt att få något bra grepp, men till slut så fick jag tag i båda. Har ju inte så långa armar att jag kan hålla isär dem, haha! När allt var över gick vi därifrån, hundarna oskadda och vandrandes sida vid sida, och jag med blod droppandes från tummen. När jag kom hem kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Hur mycket ska man stå ut med?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s