Allmänt

Allt om Caesar om det runt omkring

Usch, vilket jobbigt inlägg. Nu ska jag försöka sammanfatta dels vem Caesar är, varför han var hos mig, och varför jag lämnade tillbaka honom, samt känslorna kring detta.

Var börjar jag? Sen i våras, påskas, någon gång har jag varit helt förälskad i staffen som ras. Jag har lusläst all info jag har hittat, jag har surfat på hemsidor, läst bloggat, hängt på rasforum, fastnat framför Avelsdata åtskilliga nätter och jag har gått med i rasklubben. Jag var helt inställd på att staffe skulle bli min nästa hund, och jag hade hittat två kullar som var spännande. Men så dök Caesar upp, en vuxen staffehane med mycket motor i, en lovande tävlingshund som letade nytt hem. Jag kontaktade ägaren David, och vi bestämde att jag skulle vara hundvakt en vecka åt Caesar, och skulle allt funka så skulle han få stanna hos oss.

Jag gjorde allt jag kunde för att deras första möte skulle gå fläckfritt, men redan där var det spänt. Därefter följde en vecka där de fungerade tillsammans på så sätt att de åt i samma rum, sov i samma säng och gick promenader tillsammans. Ibland busade de även ihop. Men ibland, flera gånger om dagen så smällde det. Och smällde det, så smällde det. Då fanns det inget som stoppade dem, och man fick själv gå in och bryta. (Mer om orsaken till bråken, som jag tror, finns i detta inlägg) Detta tog ordentligt på både hundarna och mig. Att alltid tvingas vara på vakt, att alltid planera situationerna och att hela tiden ligga steget före. Man märkte också hur både hundarna ”gick ner sig” och inte var de glada hundarna som de egentligen var, så länge den andra hunden närvarade. På egen hand är det två otroligt roliga, lättsamma och träningsvilliga hundar som älskar att gosa och få uppmärksamhet. Stabila, orädda hundar – men som tillsammans blir två helt andra hundar. Efter en vecka bestämde jag mig, efter att ha snackat av mig med vänner och familj, att det bästa för oss allihopa, vore att Caesar får flytta tillbaka till sin ägare.

Kanske hade det funkat med mer tid, men jag bedömde graden av bråken och läget till att det tärde så mycket på hundarna, att det inte var värt det. Visst var inte Caesar felfri. Han hade svårt att släppa leksaker, och han stack om han förstod att han skulle lämnas ensam hemma. Han drog i kopplet ibland. Men det är saker som går att träna på. Han var enkel att belöna och gillade både mat och leksak. Han hade inga problem med varken miljöer eller människor. Han struntade i väder och plöjde genom vattenpölar. Han märktes knappt när man var inomhus – han låg och sov mest. Och han var tyst. I rätt familj är han en drömhund! Jag saknar honom och jag önskar honom det bästa i framtiden!

Allt detta har gjort min hjärna till ett virrvarr. Jag har lärt känna min hund på ett helt nytt sätt. Jag har insett att Skurk inte bangar för att slåss om det behövs. Jag har insett att han är ganska tuff och försvarar det han anser sig behöva försvara. Jag har aldrig sett honom använda så många och så tydliga signaler som denna vecka.
Men jag har också insett att nästa hund bör vara valp, eller ja, några månader som mest. Fast just nu är jag mest deppig. Caesar är lämnad tillbaka och jag har avvisat mitt intresse för valpkullarna. Jag undrar om det finns en hund som passar för vår lilla flock. Det är svårt att hitta en bra staffe som motsvarar mina krav vad gäller huvud och hälsa. Och så kostar de nästan dubbelt så mycket som en kelpie, så det lär ta tid innan jag har de pengarna 😉 Jaja, jag får väl försöka landa lite i detta nu och se hur framtiden ter sig.

Annonser

7 reaktioner till “Allt om Caesar om det runt omkring

  1. tråkigt att det inte funkade petra men känner jag sig rätt så ger du inte upp så lätt utan du kommer att hitta rätt snart 🙂 du får skaffa sheltie, skurk och noel går ju bra ihop, förutom att noel är lite av en surgubbe 😛

  2. sv: Hejsan! Ja barmarks Sm ska bli en väldigt spännande & rolig upplevelse! 🙂 Läste att du oxå är intresserad av draget, har ni tränat något? 🙂


    Tkr det låter som du gjorde ett bra beslut att låta Cesar åka tillbaka, alltid svårt när man fäster sig vid en hund men var nog bäst för Skurks del oxå. All lycka till med framtida hund! Är oxå väldigt förtust i staffar =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s