Hundträning

Det går framåt, men står still

Livet rullar på och tankar snurrar, som vanligt. Har just kunnat andas ut lite, då jag fått veta att jag får fortsätta jobba året ut. Försöker övningsköra, plugga teori och plugga hundkursen på universiteten nu i höst också, vilket känns bra! Men bläää – distansstudier är inte min grej egentligen. Självdisciplinen är lika med NOLL.

Däremellan tränar jag med älskade Skurkis när lusten faller in, och det varierar ju som bekant. Försökte träna igår, men hade ingen bra känsla när jag kom därifrån. Jag har börjat kedja och tävlingsträna alldeles för sent, ja inte förrän nyligen faktiskt! Det sätter så många käppar i hjulet. Skurk tappar ögonkontakten, han tappar fart och glädje.. och nää, det går inget bra. Vi kommer inte framåt längre. Igen. Behöver verkligen ett klokt träningsgäng och regelbunden träning för att ta mig framåt. Kurser då och då också. Helst varje dag 😀

Lydnad är svårt, och jag klassar mig fortfarande som nybörjare inom sporten. Det är många minuter med full koncentration, perfekt position, kritiskt granskande domare, en tävlingsledare som kommenderar och långa/många kedjor som det handlar om. Det är skillnad mot agilityn, det. Där behövde jag knappt motivera hundarna eller lägga ner en massa tid på detaljer och tävlingsträning. Samtidigt som jag kan tappa motivationen totalt, så kan jag drömma om Skurk och mig i elitklass, och huset fullt med högpresterande brukshundar. Jag vill komma någonstans. Jag vill bli bra och jag vill meritera mina hundar! Kanske blir det lättare när jag får körkort och köpt mig en söt liten hundbil?

Annonser

2 reaktioner till “Det går framåt, men står still

  1. Jag är ju också nybörjare och Baileys är min första hund. Känner igen mig så mycket i det du skriver!
    Allt har handlat om att lära både sig själv och sedan honom, vilket gör att det hela tiden är små babysteps framåt i rätt riktning. Långsamt, långsamt… 😉 Men samtidigt märker jag av värdet i att bygga upp en såpass solid grund för oss att stå på – han har ju fanimig inte svårt för någonting nytt jag presenterar. Så grundträningen är guld värd, alla tävlingsgrenar faller ju tillbaka på detta.

    När det gäller kurser och instruktörer har jag valt att satsa på kvalitet – dvs försöka träna för de bästa, och sedan plocka godbitarna ur varje kaka. Det är trots allt svindyrt med hundkurser som student. Att vara ödmjuk och prestigelös gör att man får ut så mycket mer av varje kurstillfälle, än om man har tunnelseende och inte är öppen för nya infallsvinklar.
    Jag gillar att gå kurser och clinics för olika instruktörer, och inte bara träna för samma. Det tror jag ger en bättre utveckling i längden.

    1. Haha, håller med dig också! Långsamt går det! Och ännu längre tid tar det när man inser att det man gjort inte funkar, så man måste börja om igen med något nytt 😛
      Skulle gärna gå fler kurser också! Har bara gått två lydnadskurser med honom sammanlagt under hans snart 4 år, och jag vet ju att kurser ger så mycket, men jag blir dumsnål och det blir ett jäkla knövel med buss och tåg och grejer. Brukar alltid upptäcka kurser för sent dessutom, haha! Kurser är självklart bra, men jag tror att regelbunden träning med andra ”vanliga hundtränare” (inte instruktörer alltså) också ger väldigt mycket. Har dock inte lyckats ordna det än pga körkortsbrist och ”onormala arbetstider”, men min tanke är så 😉 Jätteviktigt att vara öppen, det håller jag med om! Så länge träning är rolig för oss båda är jag med! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s