Hundträning

Till Skurks stora glädje, så blev det

…spår idag! Första på väldigt länge och jag har nog inte sett Skurk lika taggad och lycklig på lika lång tid. Hade nog glömt bort vad mycket spåret faktiskt betyder för honom. Nu får det bli att ta upp spårträningen igen! OCH skaffa antiglidlina.. Helvete vilket tempo han har! Hur han hinner spåra i den farten är ett under! *flåsig matte*

20130410-113647.jpg

20130410-113651.jpg

20130410-113657.jpg

20130410-113701.jpg

Annonser

6 reaktioner till “Till Skurks stora glädje, så blev det

  1. Tack!
    Alla tränar vi på olika sätt, huvudsaken är ju att man får det man själv trivs med 🙂 Själv uppskattar jag hundar som kan slappna av i alla situationer, det underlättar mitt liv väldigt mycket. Om hunden har arbetsmotor, samarbetsvilja och allt det där så kommer man kunna plocka fram det när den är 6-7 månader utan problem.Får man inte fram det då så skulle man troligtvis inte kommit särskillt långt ändå även om man börjat vid 8 veckors ålders. Jag uppfattar det också som att de valparna som börjat träna ”sent” och istället fått miljö och passivitetesträning är mycket mer fokuserade och lättare att träna med, men det är som sagt utifrån mina erfarenheter på mina och klubbvännersnas hundar. En överladdad hund med pip och överslagshandlingar som bara gasar är inget jag vill riskera att få, det tar så lång tid att jobba bort. Varken jaktspaniels eller mallar behövs oftast inte uppmuntras i sin aktivitetsnivå 😉

    1. Ja absolut! Själv tycker jag inte att det ena utesluter det andra 😉 Att man t.ex. leker lekar med sikte på tävlingslydnad en minut om dagen betyder ju inte att hunden inte får vara valp eller för den sakens skull inte får passivitetstränas eller miljötränas resterande 86 399 sekunder det dygnet? Äsch, jag tycker inte att det är så svart eller vitt. Det handlar väl om att se till sin egen individ och hur den svarar på det man gör helt enkelt. Sen får man inte glömma att alla har olika mål med sin hund också 🙂

  2. Vad kul att spåra 🙂 Billy är också supersnabb i spåret. När vi spårade i vintras fastnade jag i en buske och han vägrade lyssna när jag sa stanna. Spårade resten av spåret själv och kollade frustrerat på mig (som fightades vilt med busken) varje gång han hittade en apport. Att det kan vara så kul för dem att gå ett spår är ett under!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s