Allmänt · Skurks diagnos och rehabilitering

Kaos och oplanerad jogging

Vi har tagit det ganska lugnt i veckan, sen veterinärbesöket. Det har varit ett virrvarr… Nej, ett K A O S i mitt huvud och med mina känslor sen beskedet om hur Skurks rygg numera ser ut på insidan. Jag har ju bestämt mig för att göra allt jag kan för Skurk, men samtidigt har tankarna slagit mig… att jag vet ju inte hur fort det går nu. Handlar det om veckor eller år? Vi vet inte. Jättejobbigt att inte veta och varje promenad har jag tänkt ”Tänk om detta är den sista” på, och varje gång jag tittar på honom när han mysat ner sig i sängen sådär som en liten räv så undrar jag hur jag någonsin ska kunna leva utan honom. Ingen hund kommer kunna slå Skurk. Så himla speciell. Och med en speciell plats i mitt hjärta. Tungt, är vad det är.

Igår kväll tog vi en sval och skön promenad på ensliga grusvägar… Jag började springa och busa med Skurk lite, men ett springsteg blev till flera, och helt plötligt sprang vi. Vi sprang och sprang. Det började skymma och luften var sådär perfekt, lagom temp och alldeles friskt. Helt fantastiskt! Jag var inte klädd för det, men det spelade ingen roll. Så skönt att bara låta kroppen jobba och bara vara. Jag och min flock. ❤️ Borde springa oftare igen, jag behöver det verkligen, får inte tappa det!

IMG_8418.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s