Drag · Tävling

Guldmedalj på Belgar-VM!

Så. Nu har jag kommit hem. Packat upp. Blivit intervjuad. Tagit emot blombud och grattishälsningar. Det känns som att vi har levt i en annan värld ett tag men nu börjar vi landa åtminstone lite. Som många av er redan vet så gick tävlingarna nere i Frankrike på belgar-VM (FMBB) riktigt bra. Vi vann! Vi tog guld i vår klass (dam, cykel), vilket känns helt fantastiskt efter allt slit vi lagt ner.

Hela projektet ha känts kaotiskt, inte minst ekonomiskt, men också alla förberedelser som ledighet, nytt jobb, göra upplägg för mig och Lo, ordna pass till oss båda, fixa hundvakt till Skurk, ta rabiesvaccin, ordna bil, boka boende, serva upp cykeln och så vidare… samtidigt som man försöker få både hund och sig själv i toppform med hjälp av kost och träning. Arrangörerna i sin tur har inte direkt hjälpt till då informationen varit bristfällig och så gott som endast på franska. Några dagar innan jag skulle åka fick jag reglerna skickade till mig – på franska! Panik! Men, trots att stämningen varit minst sagt hetsig och förvirrande så föll sig det mesta på plats till slut.

FMBB är en stor tävling där man tävlar i lydnad, agility, mondioring, utställning, canicross och IPO också, förutom cykelgrenen. Tävlingen är ras-VM för de fyra belgiska vallhundsraserna malinois, lakenois, groenendael och tervueren och man kvalar dit via att skicka in sina tävlingsresultat till sitt lands rasklubb. De väljer sedan ut sitt landslag. Tävlingsplatsen låg i en liten fransk by som hetter Aubigny-Sur-Nére. Boendet låg drygt en kvart därifrån i en annan liten by som heter Cernoy-en-Berry. Där ute hyrde vi ett hus ute på landet, vilket var supermysigt!

Veckan började med pampig invigning på tisdagen, och onsdag kväll var det dags för Lo och mig att köra första deltävlingen. Det spöregnade den dagen och hela banan var SÅ lerig. Jag filmade med actionkameran men det gick inte att urskilja var Lo var ens då det var så blött! Det var en skojig bana i alla fall, om än mer teknisk än vad man är van vid i Sverige då vi ofta har tävlingar på motionsspår och liknande. Under hela tävlingen var skyltningen pinsamt dålig, och det enda som fanns var sprayade pilar i backen som jag inte såg förrän jag var där. Det var alltså svårt att planera sin körning. På vissa ställen satt avspärrningsband uppe, men de var inte direkt logiskt placerade i förhållande till pilarna, så i första loppet kraschade vi rakt in i ett. Det stod ju sväng vänster på marken, så vi gjorde det… Lite besviken över att vi tappat så mycket tid i första loppet på struntsaker, men vi låg ändå i mitten av resultatlistan ungefär med våra 39 sekunder efter ledande ekipaget, och jag var SÅ nöjd över Los prestation.

Morgonen därpå var det dags igen, och denna gång var sträckan 6 km lång istället för 3 km kvällen innan. Också en väldigt rolig bana, som bjöd upp till mer fart än gårdagens, men som fortfarande hade en del svängar och händelser längs vägen som gjorde att man fick sakta farten lite. Vi körde på som tokar och tänkte att ”det är nu eller aldrig”. Jag blev taggad och tuffare och vågade köra på trots att jag tappat fästet flera gånger under gårdagens lopp. Vi körde förbi ett ekipage som startat en hel minut innan oss, och då förstod jag att vi kört på bra! Ungefär 8-9 minuter in i loppet började Lo bli trött, så då fick jag lägga på lite extra kol och jobba ännu hårdare. Att resa 260 mil och sen vara med på tävlingsplatsen och tävla både onsdag kväll och torsdag morgon i varmare klimat än vad man är van vid tar nog på krafterna på många hundar! Vi tog oss in i mål i alla fall, och några timmar senare visade resultatet att vi med endast två sekunders marginal till nästa ekipage hade VUNNIT DAMKLASSEN! Helt fantastiskt!

Resten av veckan har vi hejat på de andra tävlande, shoppat i montrarna, ätit god mat, haft landslagsmiddag, minglat runt, spårat och tränat skydd. Det har varit så skönt och jag önskar att jag haft mer tid där så att jag verkligen kunnat landa och hunnit njuta mer!

Innan jag avslutar det här inlägget så vill jag lyfta några. Hade det inte varit för dem så hade jag inte klarat av att ta mig ner! Pondus, Hårizont, Mandel Cykel & Trädgård, Trofast  Hundagis och Thomas Zoologiska (akvarium.se) – TACK! Ni rockar! Helt otroligt lånade Emeli ut sin fina skåpbil till mig också, innan vi ens träffats än! För hela resan till Frankrike tur och retur. Snacka om hopp om mänskligheten, så otroligt snällt! Dessutom ansökte jag om bidrag ur SKK’s ungdomsfond precis på håret innan jag hann fylla 25 år. Jag blev beviljad en stor del av det jag ansökte om och kommer att skriva ett reportage till tidingen Hundsport om min resa. Så stort tack även till SKK! Och framförallt stort tack till Alba som följt med och gjort den här resan med mig! Oändligt tacksam!

Det jag lärt mig av att ha tränat så specifikt inför ett mål och en tävling igen är detta:

  • Vikten av att som förare kunna banan innan för att kunna ligga steget före.
  • Att det är viktigt att man på riktigt tränar tävlingslikt innan. Det är skillnad på att ha tränat hårt och att ha tränat tävlingslikt – för på tävling förväntas man kunna ge 110% och pressa fram alla superkrafter. Gör man det på tävling eller ”tränar man bara rätt hårt”? Tränar man verkligen som att det är VM-medaljen som står på spel och att man jagar hundradelar?
  • Att träna emellanåt på att köra träningspass med kort återhämtning emellan. På den här tävlingen var det bara ett halvt dygn emellan, och det kan ju vara tätare än så på tävling.
  • Jag har fått fler tankar kring hur jag vill lägga upp träningen. Efter SM hade jag lagt för mycket tid på rent tempo, men nu hade jag lagt för mycket tid på att träna seg styrka istället. Jag vill ha något där emellan och kommer att fokusera mer på att Lo ska orka hålla ut i det där riktigt snabba löpsteget. Tror på intervallträning.
  • Supertacksam att jag själv har tränat mountainbike utan hund! Jag vågade hantera utmaningar i banan utan att tveka och jag kunde hantera cykeln bättre och visste hur jag skulle växla, vilket gjorde att jag fick bättre flyt. Dessutom orkade ju jag trampa på mycket bättre än i höstas!

Här kommer då lite dokumentation i form av foton, filmer och tidningsreportage! Tryck på fotona nedan så blir de större!

 

Videoklipp från dag 2:

… och slutligen reportage i NWT. Tryck på bilden så kommer du direkt till reportaget!

intervju

Vi hörs! 😀

Annonser

One thought on “Guldmedalj på Belgar-VM!

  1. Så roligt att läsa &’stort grattis igen!! Låter som en riktigt roligt & minnesvärd resa!
    Såg på filmen också , förstår att det måste ha varit svårt att planera när pilarna kom precis när man var över dom.

    Tror du att du vill åka nästa år
    Igen? Jag blir så inspirerad av er & vill oxå satsa på att åka, antingen tävla drag också (läste att två st kan kvala från Sverige – ska vi satsa?😜) eller i agilityn.

    Kul oxå att du ska skriva om det i hundsport- sporten behövs lyftas😄👏👏

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s