Allmänt

Ett uppvaknande

Hej!

Jag vet att jag inte behöver förklara mig, men jag tror på kommunikation. Hundvärlden är liten. Det är så många som frågar och jag märker att det börjats leta och spekuleras kring min bristande aktivitet på instagram och inom hundvärlden.

Svaret är det, att det är egentligen ingen big deal. Vi mår bra. Inget har hänt.

I höstas skulle vi ha tävlat barmarks-SM och vi tränade hårt inför detta. Lo blev sjuk och därmed lades både min och hundarnas träning på is för en stund. Det slog mig då att jag tyckte att det var skönt. Jag njöt av tvångsvilan. Underligt va?

Ju mer tid jag fick att tänka och ju mer jag pratade med andra i samma situation, desto klokare blev jag. Jag har ett fantastiskt driv och jag älskar det. Det är mitt driv som fått mig att flytta hemifrån som 16-åring, driva eget företag som 20-åring, köpa eget hus vid 23 års ålder och senare ta VM-guld när jag var 25. Däremellan har instruktörsutbildningar, ledarutbildningar, projekt, yrkesutbildning och timtals av ideellt arbete avlöst varandra. Ett gäng extrajobb och uppdrag vid sidan av ordinarie sysselsättning har det förstås också blivit. Problemet med mig är att jag varit så upptagen av alla projekt och hunderiet att jag aldrig haft en vardag. När borstar man tänderna, när äter man mat, när tar man promenaderna? Jag har fortfarande inga som helst rutiner i mitt liv, och hur varje dag ser ut har helt styrts helt av min kalender. ”Bara tre möten efter jobbet? Gött – då kanske jag hinner städa idag! Har ju faktiskt en lucka på en halvtimme mellan två möten, så om jag kör väldigt fort och skyndar på så kan jag ta en promenad där”. Det är helt normalt om en vecka ser ut sådär. Men inte år efter år.

Jag har prioriterat bort mina hundar. Mitt hus. Mina relationer. Mig själv. Jag blir 27 år i år. Jag har fortfarande inte rest. Jag har inte ätit på restaurang. Jag har inget socialt liv. Jag känner inte till något annat liv än aktiviteter med hundanknytning. Jag vet inte vad ”ta dagen som den kommer” är. Jag vet inte vad lugn är. Jag vet inte hur det är att leva utan mål och prestationskrav. Jag vet inte hur det är att ha balans i tillvaron. Jag vet inte ens vad jag vill när jag tänker efter – för jag har aldrig gett mig tid att reflektera.

Så det är vad jag ska göra nu.

Och oroa er inte – hundarna mår bra, jag mår bra. Jag har inga planer på att omplacera dem, utan tvärtom så tror jag att de kommer få ett mer aktivt och delaktigt liv framöver, kanske i en annan form? Vi måste bara hitta hem först. Traggla oss fram, känna efter, omprioritera, stuva om. Vi försvinner inte.

Ta hand om er ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s